Början

Södra Ölands Hickorysällskap (SÖHS) bildades av två entusiaster i april 2012. Det var när Göran Norregårdh och Anders Lundkvist satt och spekulerade om olika golfaktiviteter en kväll 2012. Göran berättade då att han, fyra år tidigare, inköpt ett klubbset nere i Lund, mest på kul för att testa. Det hade emellertid aldrig blivit av! Efter detta konstaterande hängde Anders på, införskaffade klubbor och sedan var det hela igång!

Vi började spela regelbundet, och efter en tid tyckte vi att Grönhögen Golf Links var en golfbana som var som gjord för spel enligt de gamla spelsätten, med smidda järnklubbor och hickoryskaft.

Links-läget, med hårda fairways och greener, vinden, vattnet alldeles nära, gjorde att spelsättet passade utmärkt. Låga slag, mycket ”chip and run” upp på greenerna.  Av vinden ”slipade” greener som är snabba. En förhållandevis ”vild” bana som kan ge känslan av ”golfens ursprung”.

Under vintern 2012 köpte vi in ett antal klubbset från ”när och fjärran”, vilka vi gjorde i ordning enligt alla konstens regler.
De klubbor vars skaft höll en så dålig standard att de var tvungna att bytas ut, gjorde vi nya skaft till som vi själva tillverkade. Vi införskaffade rakvuxen hickory, mätte upp taperingar, längder med mera och helt enkelt svarvade med våra egna metoder. Därefter försåg vi dem med nya grepp i skinn. Samtidigt måste påpekas att många av de klubbor som köptes in höll en förvånansvärd bra standard, trots sin ålder, så de gick att användas för spel direkt efter lite uppsnyggande!

Grönhögen Golf Links som har en mindre uppslutning av spelare med årsspelrätter, har nu under de senaste åren försökt att utöka intresset för spel med hickoryklubbor. Nu finns det klubbor att ”låna” för de som vill prova på spel med hickoryklubbor. Det är en återkommande större Hickorytävling varje höst i september – förutom vårt eget ”mästerskap”.

Vi är idag ca 14 – 15 spelare som äger nödvändig utrustning och utövar spel med sina hickoryklubbor, tappra medlemmar allihop. Generellt har intresset för denna typ av golf ökat här nere på södra Öland, men i konkreta tal ligger vi idag, 10 år efter att vi startade, på ungefär samma medlemsantal. Samtidigt har vuxit fram ett liknande sällskap på Ekerum GK, under ledning av Peter Nordwall. Så Öland håller ”hickory-fanan” högt!

Mästerskapet

Sällskapet har, trots ett litet medlemsantal, genomfört ”mästerskap” i nio år. Ett ständigt vandrande vandringspris, som ett hederstecken, spelas det om i saugusti/september varje år.

Då man i tidernas begynnelse inte hade de långa banor som vi har idag, bestämde vi att mästerskapet ska spelas från tee 1 (eller röd tee) och att det ska vara slagspel med handicap. Första året - 2013, var det av förklarliga skäl endast två startande. En vacker sensommardag genomfördes det första mästerskapet över 9 hål slagspel.  Segrade gjorde Anders Lundkvist efter att hans motspelare gjort 12 i på hål nr 16!

Det andra mästerskapen genomfördes nästan på dagen ett år senare, och då med tre deltagare. Denna gång spelade vi 18 hål slagspel, även detta år i strålande väder. Segrade gjorde Göran Norregårdh.

Det tredje mästerskapet spelades motsvarande tid – således i september, med fyra anmälda, dock fick den fjärde deltagare avbryta p.g.a. hastigt påkommet ärende i tjänsten. Grönhögen Golf Links hade förberett med inledande lunch, och efter spelet prisutdelning med vidhängande ”öl-provning” för de som deltog i tävlingen.

Så här har det varit de nio år som vi spelat Södra Ölands Hickorymästerskap. Vi har spelat i alla väder, från strålande solsken och vindstilla men också i vindstyrkor på 20 m/s och regn! Det är allt detta som gör det hela så spännande och utmanande.

Södra Ölands Hickorysällskap är nu inne på sitt tionde år och ska alltså genomföra sin tionde mästerskapstävling. Årets upplaga genomförs den 27 augusti, och först då får vi se hur vädrets makter visar sig för oss.

Medlemmar

Vi, som idag spelar i Grönhögen, är inte några låghandicappare i ordets rätta bemärkelse, men vi har väldigt roligt och trevligt när vi går ut och spelar.

Att spela med de gamla träskaftade klubborna, med smidda huvuden, gör att man är ”mer försiktig”. Man svingar lugnare, vilket gör att bollen går rakare, då man hänger med på ett annat sätt med kroppen. Därför är detta spel vårdande och utvecklar även det ”vanliga” golfspelet.

Nu hoppas vi på att få med fler medlemmar till vårt sällskap. Hickorygolf har på senare tid lockat många spelare och inför kommande säsong har vi många nya intressenter som vill börja. Idag är kanske bekymret mer att få fram fungerande utrustning.

Vi ser fram emot säsongen 2022, och välkomnar nya medlemmar och andra utövare för utbyte och spel.

.

1600 – 1850 (“Long-nose”-klubbor och fjäderbollar)

Spelarnas klädsel var egentligen mycket opraktiska att spela golf i, svingen och därmed längderna på slagen hämmades därav.

Klubbhuvudets lie på dåtidens klubbor var ca 10-grader flackare än idag, och detta innebar att svingen blev  betydligt flackare och att stansen blev mer stängd. Det gjorde i sin tur att man inte kunde “gå igenom” på samma sätt, vilket hämmade kraften i slaget.

Greppet gjordes så att man höll klubban i bägge handflatorna, och händerna rörde inte vid varandra.

Drives längre än 150 meter var exeptionellt långa.

1850-1900 (Järnklubborna kommer med Guttaperka perioden)

I och med guttaperkabollens inträde i golfen kommer järnklubborna. Nu kunde man börja spela mer “aggresivt”. Klubborna fick en mer vinklad lie och svingen blev lite mer upprätt.

En öppen stance blev vanligre. Detta gjorde att man kunde aktivera benen och slå igenom slaget bättre.

En rytmisk sving med bättre uppvridning, mer än 90-grader, som resulerade i att slagen blev längre.

Slag över 180 meter blev möjliga.

1900-1930 (3 piece ball / hickory period)

En något mindre restriktiv klädsel gjorde att mer praktiska kläder kunde användas i samband med spelet.

Harry Vardon introducerade ett nytt sätt att hålla klubban, “The overlapping grip”.

Svingen blev mer igenkänningsbar, den stora skillnaden var att man slog bollen mer innifrån och ut och att man i baksvingen böjde vänsterarmen.

Med den tekniken och med de nya bollarna var slag över 250 meter inte ovanligt.